Isabel

Fick se Flissan på två gamla kort här om dagen. På nått sätt glömmer man. När man väl blir påminnd blir man väldigt rörd. Den hästen som var vid min sida så många år. Hon formade mig, till stor del, till den jag är idag.

 

Så ledsen att jag har så få foton från den tiden. Nästan inget alls faktiskt.Tävlingar. Härliga sommardagar. Allt strosande i skogen. Allt raceande på ängarna. Plaskande i havet. Alla tusentals timmar man hängde i stallet. Pysslade.

 

Det är därför gott folk jag tar bilder. Sparar eller lägger upp en del här. För att aldrig glömma.