Isabel

Lugn dag hemma igår tills det ringde på telefonen. Vi åkte till Huddinge sjukhus och där låg hon, blek med öppen mun. Vågade inte riktigt titta först men efter ett tag gjorde jag det iallafall, fastnade lite med blicken till och med. Samtidigt höll jag en hand på mannen som varit vid hennes sida i 60 år.. Då kom tårarna, tanken av att han alltid haft sällskap och nu blir helt ensam från ena sekunden till den andra.
Är det någon jag är svag för så är det gamla människor, ensamheten när nära och kära lämnar en kvar och bara väntar på att de själva ska vidare.
Klappade på hennes ansikte som både tappat färg och värme, och vi tog farväl en sista gång. Från en helt vanlig lugn dag till en känsloladdad och annorlunda dag..

B´s mormor har kommit till en bättre, vackrare plats utan smärta..

                                

Vila i frid!