Isabel

LIFEBYISABEL.COM

Kategori: ---> Isabel <---

Efter snart 5 års bloggande på denna plats är det dags att lämna det gamla här, låta det ligga som ett fint minne och gå vidare. Starta ett nytt kapitel i mitt liv och därmed ny blogg. Känns befriande och otroligt skönt!!
Därför jag varit såå dålig på att uppdatera också, känns liksom inte bra fortsätta i gammalt skit.
 
Nya spännande tag, har ingen aning om vad framtiden har att erbjuda och jag älskar´t. Nya utmaningar, prövningar o härligheter livet har att erbjuda.
Kan t.ex berätta att jag flyttar till Spanien inom kort, har redan en lägenhet där som står o väntar på mig.
 
Puss!
 
SES dääääär --------> lifebyisabel.com
 

Hej.

Kategori: Allmänt

Inne i ett jobb marathon just nu och försöker väl ha nått sorts av liv när jag väl är ledig. Även om det inte känns som jag ens hinner andas mellan passen.. Snart hörrni, SNART! <3
 
 
 
 
 
 

thoughts.

Kategori: ---> Isabel <---

 
 
 
 
 
 
 

 


 
 
 

 

baby-boom

Kategori: Allmänt

 Tänk att två av mina fina vänner blivit mammor samma månad! Så glad för deras skull! Puss finisar ♥
 
 

Instagram.

Kategori: Allmänt

Tillbaka på jobbet igen (därför jag bloggar helt plötsligt ;) ). Skönt att få lite rutin. Träffa kollegor jag saknat. Få känna sig förtjänt av sömnen när man kommer hem. Härligt vara tillbaka helt enkelt! Från tomt i almanackan är det helt plötsligt ganska fullt :).
På insta är jag alltid aktiv. Och här kommer lite där ifrån..
 
ladyisabel 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lite skrot.

Kategori: ---> Isabel <---

Idag åker jag hem. 7 skruvar och en lång platta rikare i mitt högra ben/fot. Skulle kunna tro det är en snickare som borrat in skiten haha ser ganska kul ut.
Första dygnet va det stark smärtlindring som gällde, morfin varannan tim typ. Fan så ont det gjorde. Men nu är det (förhoppningsvis) värsta överstökat och hoppas jag inte får så ont hemma.
Dessutom ganska trött på allt skrik från alla gamlingar här, man får ju knappt en blund, nu vill jag hem. Puss
 
 

Inlaggd på SÖS

Kategori: ---> Isabel <---

Sterila tråkiga rum. Kallt. En gammal gammal dam ligger brevid. Anna heter hon. Dement, bruten höft o halvt död kan jag tro med slangar överallt. Låter jobbigt när hon andas. Gnyr istället prat. Hon får dock fram ett "hjälp" eller "aj" ibland. Stackars liten, försår inte ens vart hon är någonstans.
 
Får mig att tänka på min gamla farmor strax innan hon gick bort. Lilla farmor. Så fin hon var. Saknar dig lille vän.
 
Denna väntan hinner många tankar susa genom en såklart. Om livet. Varför all denna smärta. Jag tänker mig ett liv där man gör allt det där man vill. Levt. Ja ni vet. Sen när man sitter där nöjd, levt ett helt liv. Har fått se o gjort det mesta. Det man ville. Fått uppleva kärlek på alla tänkbara vis. Varför går man då och bara väntar på att man snart ska få ont eller ligga o lida innan man dör. HUR kul har stackars Anna här breve mig liksom, och roligare kommer hon fan inte få heller!
 
Tänk om det var så lätt, att ta sitt liv som lycklig! Kanske i en stor överdos och dö i ett fantastiskt rus. Eller nått sätt som absolut inte är smärtsamt eller på något vis jobbigt. Innan man hunnit bli dement, eller ont någonstans så det blir jobbigt för en. 
 
Så skulle jag vilja dö. inte vara de minsta rädd, kanske med en lycko tår i ögat när man tänker på all värme man upplevt. Man är liksom inte bara nöjd, man är lycklig. Sen vill man ju självklart inte lämna nära o kära man kanske har kvar, men det ska jag klura ut tills jag e gamal nog, om jag tänker samma sak då förstås.. Jag hoppas inte jag blir rädd för döden då bara. Vilken panik att vara rädd för nått man vet måste o kommer hända liksom.
 
 
Ska sluta svamla strax, o helst innnan Morfintabletten kickar in. Ska in på operation också snart hoppas jag, men redan väntat 3 h.
 
Inte ätit sen kl ett. Blodtrycket nere på 100/50. Tydligen ganska lågt. Känner mig sjukt hungrig o snurrig i skann. Jag är alltså inte typen som klarar sig speciellt länge utan mat. Inge Robinson för mig.
 
Va på återbesök idag o blev kvar, förutom en sväng hem till hunden och rena kläder.. Det va alltså inte riktigt över med min fot. Här har man gått ca 2,5 v typ i onödan med gips. För nu ska allt göras om. Läktiden börjar om igen från och med idag. Suck.
 
De gjorde en felbedömmning från första början och sa det bara va en fraktur, som satt på plats "fint" som det ska. Men i själva verket va det glapp på andra ställen runtom, alltså foten sitter inte helt fast som den ska, enkelt förklarat. Så nu ska det opereras, skruvar ska sättas in.
 
ÅÅhhhh va jag vill ha mat. Puss!
 
 

 
Update.
 
Operationen gick bra. Men inte fan fick jag bli sövd som jag trodde iaf. Ne nu har man fått sig en spruta rakt in i ryggmärgen. Va dock inte alls så farligt som jag föreställt mig. Så vaken under op va man. Eller nja knappt, va ganska groggy av de lugnande prepparat de gav mig haha. Somna gjorde jag också några gånger. 55 minuter, en sådär 7 st skruv i benet/foten och nån platta senare var det klart!
Sjukt gullig personal, man blir glad av dem! Och alla har kommenterat mina roooosa naglar, haha, inte så vanligt här kanske.
Fick tillbaka min energi igen, efter nån macka och varm choklad :). Dock fortfarande bortdomnad från rumpa och nedåt, känns lite läbbigt inte kunna röra på nått liksom!
Fan tur jag slängde m datan, bra trist här bara ligga här... 
 
Puss igen.

sjukstuga.

Kategori: ---> Isabel <---

Japp precis vad det är här hemma. Har legat hemma hela veckan med bruten fot. Invalid. Och yes!.. Det hände Halloween natten på gatan i mina 15 cm klackar. Trampa lite snett och KNAK så hände nått där inne. Men party som man va rockade man vidare in på Whiteroom (bytte dock heelsen mot uggs) dansade en stund men när vi sen märkte att jag inte ens kunde stötta på den stackars brutna (vi trodde den va vrickad bara haha) foten va det dax att åka hem..
På morgonen var det inte lika kul när det inte gick ta sig till toaletten haha. Nu är jag gipsad i 6 veckor.
 
Det sjukaste av allt är. en dag efter jag får ta bort gipset och kan gå normalt igen (även köra bil vilket inte går just nu) får jag tillbaka mitt körkort! Haha.. Så nu får jag betald taxi till jobbet genom försäkringskassan i och med skadan o fram tills lappen är tillbaka. Tackar!
 
 
 
 
Ser ni? Yttre fotknölen helt av men sitter fint på plats.
 
Bästa hjälper vän i nöd ♥ puss hjärtat!
 
 
 
 
 
 
Min plutta, älskling, sötnos har oxå gjort sig illa, i skogen. Så vi pysslar om varann här hemma. Pumis slickar på mina tår som sticker ut ur gipset och jag tvättar hennes dränneringsslang o 10 stygn långa sår ♥
 
 
 
 
Nu ska vi fortsätta mysa ♥ puss

Söndags nöjen..

Kategori: ---> Isabel <---

Grävde fram alla gamla videos jag är med i, vissa bara en liten kortis, andra mer. Kul och kolla såhär många år efter iaf ;). Några har jag inte ens visat er men här får ni...

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Min favorit är dock vår hemmagjorda jag och systerdotter Claudia gjorde, vi hade sjukt denna dag!! 
 
HAHA!
 
 

insta.

Kategori: Allmänt

Tränat satan den här veckan. Ont i varenda liten muskel :)
Med bl a min sötnos Cornelius.
 
Bebis är såklart med på ett hörn när vi snaskar godis o myser.
 
Liten hund - stor boll. Stor hund - liten boll
 

Puss!
 

Dorothy måste vila :(

Kategori: ---> Isabel <---

Jag har åkt dit. Blivit ertappad. Stoppad av polisen, och JA blivit av med mitt körkort!
 
Här har man gått och blivit vuxen och köpt en miljödiesel, nybil och mycket soppasnål bil som inte borde gå så fort. Men vad gör man.. Jo blir haffad för fortkörning! WTF! Jag grät, blev helt förkrossad rent ut sagt!
Jag har lärt mig en läxa. Har aldrig ens kunnat föreställa mig hur det skulle va att vara utan körkort eller bil förut. Nu vet jag.
 
Hade aldrig i mitt liv trott jag skulle gilla en bil så mycket som jag gör med Dorothy :). Drar 0,34 L /milen (blandad körning) och trots sina få hästar och liten förpackning, är det den bästa bilen jag haft någonsin!
 
Håll tummarna för mig, att jag får tillbaka körkortet snarast.. :( Tills dess, lilla Dorran, måste du vila..
 
DOROTHY - Citroën C3 -12
 
Känns sjukt sportig med sina paddlar ;)
 
Puss!
 
 

Halloween inspo!!

Kategori: Allmänt

I år får jag äntligen fira Halloween :D Va ju flera år sen nu! Inte okej. Så jag sitter och planerar årets utstyrsel.. Inte helt säker än men här är lite insperations bilder till mig själv (och till er som vill härma såklart ;) haha).
 
 
 

 

 
Vad ska ni vara på Halloween? Har ni några grymma ideer kanske?
 
 

life.

Kategori: ---> Isabel <---

 
 
 
 
 
 

Tröttis.

Kategori: ---> Isabel <---

Så sjukt trött idag, eller hela tiden kan jag tycka. Är det höstvädret kanske? Eller så har jag bara inte kommit i fas efter det lugna semester tempot.
Åh ibland har man såna dagar man bara längtar hem till sin stora, sköna, gosiga säng. Krypa ner och drunkna i havet av kuddar. Det är en sån dag idag.
 
 
 


Puss!

En dag på Valla.

Kategori: Allmänt

Idag var vi på Solvalla och prövade vår tur. Jag prickade rätt i tre av loppen och fick in lite stålar, men spelade bort dem lika fort :). Kul var det, i trevligt sällskap, tre-rätters och en massa nerver!
 
 
 
 
 
 
 
 
En sväng på Öl och Whisky Mässan har också hunnits med..
 
Puss!

här o där.

Kategori: Allmänt

Lunch häng på Söder med fina Carro
 
Stallhäng med min andra Carro..
 
Följt av hemmamys
 
Mat på stan, några favvoställen:
 
Zink - Bibloteksgatan
 
Mvseet - Birger Jarlsgatan
 
Sara!
 
Kärlek.
 
Nya sportkläder.
 
Puss

Grattis Wifey!

Kategori: Allmänt

Frugan har fyllt år! Efter x antal tim väntan kom hon äntligen hem så jag kunde överraska henne med min hemmagjorda cheesecake och fika mitt i natten ♥.. Och en egenstickad baby-mössa haha.
 
 
 
 
 
 
Puss
 

Hola - Instagram

Kategori: Allmänt

Marbella va ju nice som vanligt såklart, tog det ganska lugnt som sagt. Tränat lite, ätit supergod mat, strosat i shoppingcenter, i hamnen längs alla lyxbåtar. Kört Corvette på spanska vägar utan blinkers haha, druckit ekologiskt gott vin och levt som vilken spanjack som helst.. OCH myst runt med frugan en massa förstås.
Skönt slippa bo på hotell också faktiskt.
 

 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Puss

Miss u ♥

Kategori: Allmänt

 
 
picasion gif maker


 
 

Sanningen.

Kategori: ---> Isabel <---



 
Höjden av falskhet har jag fått uppleva. Verkligen. Jag blir rädd. Det ska jag gå in närmare på för er och vill gärna veta vad ni skulle göra eller tycker om denna sits. Som jag för övrigt inte önskar ens min värsta fiende att får vara med om.
 
När man levt med en person i 6 år, 5 år som fölovade. Delat allt, ekonomi, djur, hus, bilar, you name it. ALLT. Byggt upp ett helt liv tillsammans helt enkelt.
 
När det sen inte finns nått förtroende kvar till varann. För mig var det alltså förtroendet som brast efter SJUKT många nya "chanser" och x antal svek. Det gör jävligt ont i ens hjärta och själ när ens kille ger andra tjejer uppmärksamhet mer än till en själv. Det gör sjukt ont inombords och man nästan skäms över att känna så. För att inte tala om hur hårt alla lögner tar på en. Jag hatar lögner och tycker det är väldigt viktigt vara ärlig i ett förhållande (jag är dessutom sämst på att ljuga haha). Det mår ingen bra av i slutändan. Allt kommer alltid fram förr eller senare brukar jag säga och då står man där och ser dum ut.
 
Att sen försöka "fixa" en människa som haft en tuff uppväxt är väldigt svårt. Det måste denne göra själv. Man kan bara inte stanna för att man har skuldslor för att denna person som påstår de inte ska klara sig utan dig, som de försöker tuta i en tusentals gånger.
 
Det var därför jag lämnade Björn, mitt ex. Förtroendet brast, egentligen länge sen men man kämpar på in i det sista. Tyvärr men så är det. För trasig person helt enkelt för mig, ni som varit med om sådana människor vet att man får ta MYCKET skit som egentligen kanske inte är menat mot en egentligen. Nog om det.
 
Till den praktiska delen.. Istället för att göra det rättvist, enkelt och låta båda gå vidare med sina liv, görs detta den långa och jobbiga vägen (för båda). Att det inte kommer fungera förstod ju faktiskt han också någonstans. Så varför inte släppa greppet och låta oss gå vidare?
 
 
Det har gått över ett halvår sen vi separerade, ETT HALVÅR! Och är fortfarande inte löst. För att mitt ex, i dagsläget, inte vill sammarbeta för fem öre. Vi står just nu och äger ett hus tillsammans fortfarande.
 
Han tycker alltså, att efter 6 år tillsammans, ska han ha hela vårat gemensamt ägda hus (50/50), allt vi byggt upp runt om. Ja det mesta, förutom mina kläder och några ynka möbler han ställde utanför huset när han bestämt sa att jag inte har någon som helst rätt att gå in i också MITT hus (han bytte lås väldigt snabbt) eftersom han tycker (och av nån anledning alltid tyckt), det är "hans" hus.
 
Jag har, tycker jag själv (får se vad ni tycker), haft sjukt mycket tålamod i detta. Som väntat över 7 månader på att han ska lösa ut mig ur vårat hus. Så vi kan gå vidare. Hur självklart som helst. Han sa att jag skulle vänta för att han måste jobba ihop pengar så det ska funka. Jag väntar.. När det sen inte händer ett skit efter 6 månader och en hel del tjat från min sida om hur det går, UTAN att ens svara mestadels. Notera att jag går och väntar på att "ge" honom allt. Huset vi bott i flera år, som vi "byggt upp" tillsammans och jag går där ifrån näst intill tomhänt (även min bil står kvar!). När jag frågar om jag kan få alla bilder från vår hårddisk jag har tagit under dessa år, på djuren (som känns viktigast eftersom de flesta är döda nu) och allt. Då fnäser han av mig med ett "de får du när vi skrivit över huset på mig". Då tappade jag tålamodet.. Och sa att Nu gör vi en lagenlig bodelning.
 
Nu är frågan den? När man byggt upp ett liv tillsammans, är det då rättvist att ena parten ska få fortsätta där det slutade med en väldigt fin fastighet (som för övrigt jag hittade), bilar, och den största delen av bohaget. Medan den andre parten får börja om från noll. NOLL! Från stor villa till inte ens en ynka kontantinsats till en skrubb. Hade jag inte haft en familj som fanns där hade jag bokstavligen stått på gatan. Tycker ni det är rätt?
 
Okey vi gör situationen extremare än den är, och ser det från Björns synvinkel. Om jag hade gått dessa år tillsammans som hemma fru och inte jobbat, kanske pluggat, och tjänat noll. Hade jag då inte heller haft rätt till nått? Skulle det vara mer okey för mig då att börja från noll igen?
Nu är det inte så eftersom jag haft ett jobb under vårt förhållande och tjänat bra. Men ändå. Det verkar vara så han ser på det.
 
Jag tappade tålamodet tillslut. Tog tag i saken och kontaktade jurist för att faktiskt få ut den rätt jag från början borde fattat att jag faktiskt förtjänar. RÄTT ska vara RÄTT! Så är det bara.. Då tänkte jag "skit samma han kan ta skiten jag börjar om". Men varför i helvete ska JAG börja om från noll och inte han!? Väldigt märkligt.
 
Det är inte slut där om ni trodde det. Björn skaffade självklart en jurist också, vilket var helt rätt. Bra då kan nån ge honom lite vett och berätta reglerna för honom. Haha. In my face. Då får jag ett utkast på ett bodelningsavtal där han kräver MIG på pengar! Fattar ni? haha.. Helt jävla otroligt!
 
Han har alltså gått och värderat ner huset rejält ( 550 000:- ). Räknat ihop: lån, driftkostnader, (JA ÄVEN SOPTÖMMNINGEN), och underhåll på huset. Allt som gynnar honom och inte tagit med en enda sak som faktiskt jag ska ha del av. Utan endast utgifter jag ska betala. Mycket märkligt.Detta är alltså under denna tid jag INTE bott där och även gått och väntat på att HAN ska kunna lösa ut mig ur huset, alltså bara ta över lånen till en början för att vara schysst.
 
Är ni med? Omvändt. Han får ha kvar allt men kräver ändå mig på pengar! Någon som tycker detta är ett normalt beteende.. Räck upp en hand.
 
Så nu står vi här mitt i en tvist. Hans ord mot mina. OCH notera att jag inte kommer in i mitt eget hus eftersom han bytt lås, som faktiskt är en olaglig handling. Det gör det alltså svårt för mig att göra en RIKTIG värdering på huset och allt tar återigen ÄNNU läääängre tid. Han verkar inte vilja bli av med mig.. Är han fortfarande kär i mig då kanske... Eller...?
 
Åkte ut till huset bara nån dag sedan med en mäklare från Svensk Fastighetsförmedling. Björn har fortfarande bytt låset så jag kom inte in denna dag heller. Då hade jag även bokat om denna tid för att den just skulle PASSA HONOM, men det gick ändå inte tydligen. Så vi fick snällt göra en värdering utifrån det vi hade.
 
Och det där underhållet han även kräver mig på.. haha.. Vilket jävla husunderhåll.. SHIT! Det va fan de värsta jag sett. SÅÅ nedgånget. Tomten, bråte, skit, ja till och med min bil hade punka på typ alla däck och såg ut som en sophög! Fina Rebecka var med och vi sa det.. DET var bara ångest över hela stället liksom. Vilken mardröm att bo i det där..
Men det är ju också en taktik, det förstår jag ju. Ser det sunkigt ut är det mindre värt = mindre kaka till Isabel. Smart. En liten detalj är ju att det räknas från när jag bodde där och skicket det var i då, så bara ganska onödigt att förstöra för sig själv.
 
Tur är väl det att jag har ordnat för mig och en fin familj och vänner som ställer upp. Annars hade det såklart varit mycket svårare. Som jag nämnde innan hade jag stått på gatan. Fatta DET ödet. Jag kan ju inte direkt ta nått lån och köpa nått nytt när jag redan äger halva fastigheten Rickeby Björklund i Knutby. Hyresrätter vet säkert alla hur svårt det kan vara få tag på.
 
Det jag inte förstår är HUR man kan vilja en person, som man kommit så nära, så illa. Ja kanske närmare än man kommit någon annan i hela sitt liv. Att ha hjärta till det (eller har man inte ett överhuvudtaget då?). Jag vet, han är arg, arga och omogna killar gör saker som dessa, även ett halvår efter tydligen..
 
Jag kommer ihåg när Björn lämnade sitt ex, innan mig alltså. De va också storbråk, grejer hit och dit och lås byttes. Hon ringde även mig och berättade massa lögner (vad jag trodde då iallafall). Tyckte bara hon va psyco. Jag stod ju såklart på Björns sida eftersom jag bara hört hans version av storyn där han berättar hur knäpp hon var osv. Men med facit i hand så skulle jag ha tagit det som en varning redan där!
 
Sen att Björn är en väldigt omtyckt, hjälpsam och gullig människa mot alla andra medmänniskor utåt är en annan sak. Inte många som skulle kunna tro detta om honom. Inte minst min familj som är lite i chock faktiskt. De som alltid gillat den hjälpsamma gulliga, oskyldiga pojken. För att sen gå hem och ge mig så mycket skit genom de fulaste sätt man kan tänka sig behöver vi inte ens gå in på i detta redan långa blogginlägg..
 
Men vet ni.. Det är en sån befrielse komma ifrån ett sånt psykiskt jobbigt förhållande. Ett ganska stort ärr är självklart kvar, dock med lärdom av att inte fastna i sånt skit igen. Aldrig någonsin.
 
Ger mig själv en klapp på axeln och med ett leende på läpparna som lyckats ta mig ur det, även om det tog sin tid och jag skulle gjort det mycket tidigare. Nu står bara den praktiska delen kvar och jag ska fira när det är över. Vilken befrielse det kommer vara.
 
Jag är ingen person som hatar. Hat är inget jag tror på, det kommer bara tillbaka till en. Jag önskar mitt ex, trots allt, det bästa. Hoppas han kan hitta nån som kan med hans baggage bättre än jag kunde. För jag har fortfarande ett hjärta och har ju faktiskt tyckt om denna person väldigt mycket.
 
Jag skriver detta långa inlägg för att berätta hur det ligger till, sanningen. För att höra er åsikt, kanske varit med om liknande. Men mest för mig själv faktiskt. Som ett avslut på detta kapitel, för att gå vidare och lämna detta bakom mig här och nu i ord och bokstäver här på min blogg, istället för i mina tankar.
 
Finns så mycket finare och renare människor därute som förtjänar ens kärlek mer. Kom ihåg det, ni som känner igen er i det här. Va inte blind som jag var och ge för faan inte upp ;).. OCH skriv samboavtal haha!
 
Puss!